enMamma.se

Inatt smög  nån liten jävel  sig in i lgh och gick loss på min rygg med ett baseboll trä. Så skumt bara att jag inte märkte nånting?!

Hmmm..weird!

För inte kan det väl ha varit  något  annat? Om det vore det, isåfall lutar det mest åt den värdelösa  madrassen som är  helt  sönder lekt/hoppad. Är en stor grop på  min sida. Inte såå  trevligt att ligga på den. När man vaknar  känns det som om hela ryggen är ur led. Kan knappt röra mig. Redo för ålderdomshemmet liksom. -Älskling, kan inte du typ klä  på mig idag?! Brukar visseligen vara tvärtom , att man får hjälp med avklädningen, men vi kan väl testa nått nytt?

Tittat på en riktigt nice säng som vi ska köpa. Väl investerade pengar. Sen ska jag bara ligga i sängen heeela dagarna!! Får passa på att införskaffa en tv i sovrummet, ett fulldukat sängbord  och en nanny när  vi ändå håller på.

Grannen ringde tidigare idag.  Jobbar hemifrån. Undrade om jag ville att  hon skulle ta med Stephanie till dansen i eftermiddag.  Hennes dotter dansar samtidigt.  Man bockar och bugar. Trevligt med bilburna grannar som erbjuder hjälp.

Hmm  snacka om att man blir lurad ibland. Tyckte att jag hade fått en trevlig överraskning nu när  dagisavgiften sänktes. Men det varade bara tills jag fick veta nu idag att vi har haft rätt  till  gratis förskola hela  året. Iof  så hade vi behov av extra timmar innan sommaren, men from aug när Stephanie började igen så hade  vi egentligen inte behövt betala något.

Förskolechefen ringde imorse och berättade vad som  gällde. Alla barn 4-5 år har  rätt till gratis förskola 15h/v.  Vilket även är  det som gäller när  man är föräldrarledig. Alltså betalar  vi för något som ska vara gratis. Så fult att man inget fått veta.  Vet andra som betalat i  över  1års tid  för  nått som  alltså  är gratis. Men som sagt, snikna bedragare (i detta fall kommunen) tjänar ju pengar på att inte informera om vad som gäller. Visst har man ett  eget ansvar…men jag har aldrig ens hört  talas om det här tidigare. Jaja, nu vet jag iaf.

Enda skillnaden mot nu är att den allmäna förskolan  följer  skolans läsår, dvs,  barnen måste  vara ledig på alla skollov. Vilket Stephanie oftast är ändå,  eftersom det finns så mycket roliga aktiviteter man kan gå på.

Vi var på KS  för  ett tag  sen  pga Michigans tumme. Besöket gick jättebra. De  var nästan helt 100 på vad det var redan innan de  träffade oss. Sen när vi kom dit så  behövde  de bara bekräfta  det. Besöket tog  bara  några minuter. Jättetrevliga läkare (2st)  och Michigan som  annars kan bli blyg med främlingar numera  var på sitt bästa humör. Skrattade och log om vartannat.

Han har  en sk triggertumme (triggerfinger). Bäst  beskrivet som, när du böjer ditt finger för att avfyra en pistol.  Då böjer man fingret, varav  termen trigger finger antar jag?! Enda  problemet  är ju att Michigans tumme förblir  böjd. Han kan inte räta ut den. Fast  ibland  hoppar den  ut tillfälligt. 

Men det är tydligen en ganske enkel  operation. Även om alla  operationer innebär en  risk  i sig. Han sövs ner och sen lägger de ett snitt och åtgärdar  problem ganska snabbt. Väntar nu på  att vi ska  få ett  operations datum.  Eftersom det inte  räknas som akut kan det dröja upp  till 3mån. Alltså omkring januari. Men vi är uppsatta på en lista,  så det kan bli när som helst  egentligen. Om en annan operation av nån anledning blir inställd så  ringer de runt till de som  står på  listan  för att se om man kan komma in omgående.  Vilket vi absolut kan. Släpper allt annat isåfall. Tar hellre  operationen så fort  som  möjligt. Ser ju lite konstigt ut när  han kryper och så. Håller handen på att speciellt sett, så jag tror att tummen ändå  påverkar honom, om än kanske inte på ett  väldigt  smärtfyllt sätt.

Fakta om :

STENOSANS,TRIGGERFINGER,TRIGGERTUMMEInformation om förträngandesenskideinflammationÅkomman kallas för ”förträngande” senskideinflammation och kandrabba alla fingrarna liksom tummen. Böjsenorna till fingrarna kommerifrån muskler på underarmen och går i handflatan in i en 6-8 mm lång,trång tunnel i höjd med handflatans böjveck. När senorna ochsenskidan i denna tunnel av någon anledning svullnar måste vidfingerböjning senorna pressas igenom ett ledband. Det blir då svårt attböja fingret och när det väl lyckas knäpper det till i fingret. Det kännssom knäppningen kommer från fingrets första mellanled respektivetummens ytterled. När väl fingret böjts är det ännu svårare att räta utfingret än det var att böja det. Ibland fastnar fingret i böjt läge och gårinte att räta ut utan hjälpa till med den andra handen. Fingret kan dååter rätas ut och släpper ofta med en smärtande knäppning. En lokalsvullnad och ömhet kan kännas över böjsenorna i handflatan.Orsaken till svullnaden i senorna och senskidan och att åkommanuppstår är oftast oklar. Möjligen kan upprepade tunga och ovana2belastningar av handen utlösa besvären. Tillståndet är däremot vanligthos diabetiker och reumatiker.SymtomBesvären börjar med ömhet och en mindre svullnad över sentunneln ihandflatan (inflammation). Ibland går ömheten över av sig själv. Oftastfortsätter besvären och det tillkommer upphakning av fingret vidhandknytning och fingersträckning. I en del fall fastnar fingret i böjtläge, då muskelkraften för fingerböjning är större för fingersträckning,och det blir då svårt eller omöjligt att räta ut fingret.BehandlingVid lätta till måttliga besvär som utlösts av överansträngning kan manavvakta då besvären kan gå över utan åtgärd. Vid mer uttalade besvär,som varat i några veckor, kan en lokal cortisoninjektion i deninflammerade sentunneln hjälpa och hälften av patienterna blir botade.Operation kommer ifråga när besvären kvarstår i mer än 2 månadereller när patienten har diabetes eller reumatism.Operationen sker polikliniskt. Handen bedövas i handledshöjd.Operationen sker i blodtomt fält, vilket innebär att enblodtryckmanschett sitter uppumpad på överarmen och trycket avdenna kan kännas besvärande. Hudsnittet läggs som ett ca 2 cm långtlångttvärsnitt över sentunneln i handflatan. Tunneln och detringformade trånga ledbandet delas på längden så att senorna fårbättre plats. Kraftigt inflammerad senskida rensas bort ifrån senorna.Huden sys med några enstaka stygn. Ett mindre handbandageskyddar såret. Vid kraftig inflammation i senskidan kan fingret efteroperationen behöva bandageras med en skena/gips.ResultatEfter operationen brukar fingret kunna rätas ut normalt. En lokalsvullnad och ömhet i operationsområdet kan kvarstå i upp till 3månader. När orsaken till besvären är diabetes eller reumatisk sjukdomkan en full sträckförmåga i fingret inte alltid uppnås. En längre tidsrehabilitering och sjukskrivning kan då bli aktuell.Egenvård. För att motverka svullnad håll handen högt. Vid duschrekommenderas dubbla fryspåsar/plastpåsar fastsatta m tejp.Sjukskrivning. Sjukskrivningstiden anpassas individuellt.Suturtagning. Stygnen tas efter 2 veckor.

Alltid lika trevligt  när man upptäcker att man har fått  ett  oväntat tillskott i kassan

Pratade  med en granne nyss om  dagisavgiften och insåg att jag  betalar  dubbelt  så mycket som  hon  gör  trots att vi  båda  har  barnen på dagis 15/v (som  gäller när man är  föräldrarledig). Ringde  och kollade  upp  det  och  jovisst, vi betalar  fel  avgift eftersom Stephanie är  registrerat  som ett  40h  barn vilket hon inte  är.

Hade inte ens tänkt på det eftersom vi då  redan hade fått ett  avgiftsminskning.  Men det har  tydligen alla fått  vars  barn  fyllt/fyller 4  år. Så  nu minskar avgiften med hälfen. Riktigt nice! Förskolechefen skulle även  kolla upp det  här med gratis  allmän förskola  som  gäller för alla barn 4-5år. Då är det också 15h/v  som gäller.  Fast jag  ingen av  oss  visste om  det gäller när man är  föräldrarledig?! Om det gäller  då har man ju sparat  in hela avgiften.

Orsaken  till  strulet misstänker jag är att  Stephanie varit beviljad fler timmar än vanligt i förskolan tidigare  pga  Michigan. Fick ju gå längre eftersom vi var tvungna att vara på sjukhuset med honom mm.  Men sen augusti så har hon ju gått  enbart de  ‘vanliga’ 15h/veckorna.

Jaha, nu måste jag  alltså komma på vad  jag  ska göra med alla dessa extra  pengar! Stackars  mig hihi

Jo, det kan jag tala om!

Total, fullständig, överväldigande stress stavas dansskola!

Föreställ dig en inte allt för stor lokal på övervåningen. Småtjejer i rosa ballerinakläder precis överallt. Du kan knappt ta ett steg utan att nästan trilla över en. Lägg till ett antal stressade föräldrar. Och som om det inte vore nog…småsyskon!!! Och det är bara början. Sen ska du ta dig ner för en smal spiraltrappa tillsammans med 20 st ballerinor, föräldrar och småsyskon, samtidigt som 20 st andra ballerinor, föräldrar och, just det, småsyskon är på väg upp. Och glöm allt du tror dig veta om hur man går upp och ner för en trappa, nej, här ska det stannas på vart och vart annat trappsteg. Sen när du äntligen tagit dig ner ska du manöverera dig fram till rätt dörr utan att trampa ihjäl en stackars liten unge. Sen är det puss och kram, vi ses om 45 min.

Sen är det tomt. Du går upp i lugn och ro. Bara för att mötas av koas. För nu är det fikadags för de som dansat klart och för de som väntar på de som dansar. Det är tjo o tjim. Barnfilm på tv där ljudnivån lätt kan mäta sig med en rockkonsert. Barn som hoppar i sofforna..bebisar som kryper omkring. Hur nån kan sitta ner och ta en kopp kaffe övergår mitt förstånd. Själv så tar jag min tillflykt utomhus och går en promenenad med Michigan.

Bara för att börja om när jag kommer tillbaka, fast den här gången är det värre.

Snälla mamma, jag kan väl få en kaka!! Snälla Snälla snälla!!!

Ok, men då går vi direkt sen! *suck* jag faller för det varje gång. Man tycker ju att man borde ha lärt sig sin läxa flera gånger om, men icke. Godtrogen som man är. Så när det alltså är dags att gå till bussen så ska man tjata, jaga, hota, muta, ryta och till sluta bara vilja slita av sig håret för att få med sig lilla damen ut ut lokalen.  Samtidigt som man ska klä på Michigan och bära runt på honom, och han väger ju nästan ingenting. Eller hur.

När man väl kommit ut så har stackars Stephanie absolut inga krafter kvar! Hon kan bara inte gå till bussen för hon är sååååå trött. Snälla, får jag sitta i vagnen med Michigan. Eller så går hon gärna, men då måste hon stanna och titta på precis allt hon ser. Inga undantag kan ges. Att vi ska hinna med bussen det är sak samma. Pappa måste ju få en blomma, det förstår du väl mamma?! Då blir han så glad. Ehh ja, det förstås…

Men det absolut värsta som kan inträffa, och jag skojar inte, det är att glömma något hemma. Tex dansskorna. Och om man är dum nog att nämna det under tiden man är på väg till dansskolan, ja då får man faktiskt skylla sig själv! Då är det tårar precis hela vägen. Dumma mamma! Fy vad orättvist! Du är sååå elak! Det är liksom - Tänk glada tankar, tänk glada tankar…det här är jättekul. Faktiskt. Svetten bara rinner.. Börjar mentalt sjunga farsan Baloos visdomsord -Var nöjd med allt som livet ger(….)

Det är ungefär som att slita sig upp ur soffan för att gå till gymet. Det är sååå skönt när det är över..

Idag ville hon inte gå hem med mig. Hon skulle följa med sin kompis. Då blev man genast dumma mamma. Tårarna sprutade. Hon överröstar lätt världens främsta operasångerskor i ljudnivå. Lägg till att det börjar regna. Håret börjar glesna på mitt huvud vid sådana tillfällen och man undrar varför man utsätter sig för det här varje fredag. Bara för att på torsdagen nästa vecka säga. Imorron är det dansskola. Gud va roligt va Stephanie!? 

Okej, så jag kanske överdramatisear liite..eller nej, det är precis såhär. Nästan. Typ.

Stephanie några timmar innan hon råkar svälja smycket hon har runt halsen 

Tyckte inte om medicinen hon var tvungen att dricka

Röntgen på ks

Röntgen på ks

Leker i ett av väntrummen på ks

Leker medans vi väntar på läkaren inne i rum 23 på akuten 

Hon leker med en liten sköldpadda som hon senare fick behålla

Käkar glass bredvid Astrid Lindgren. Utanför entrén till Astrid Lindgrens Barnsjukhus

Äter sin pizzafrukost med coca cola.

Ungarna har mått bra på sistone. Inte varit några konstigheter utöver nån enstaka förkylning. Så en dag så höll jag Michigan i handen. Rörde vid hans fingrar utan att riktigt tänka på det. Men upptäcker något konstigt med hans ena tumme. Den är liksom fastlåst i ett böjt läge. Om du gör en knytnäve, så böjs ju överdelen på tummen. Så är hans tumme nästan hela tiden. Den går liksom inte att räta ut. Tyckte det var så konstigt, så jag ringde barnläkarna i centrum och fick en tid samma dag.

När vi kom dit så kände läkaren på handen och kunde konstatera att en nerv/sena ligger i kläm eller har vuxit fel och måste rättas till kirurgiskt. Sånt som kan hända ibland sa hon. (Joo..men varför händer sånt alltid mina ungar tänkte jag!?) Så hon skickade en remiss till barnkirurgerna på KS. Fick brev från dem igår. De har fullt nu. Men inom en 3 månaders period kommer operationen att ske. Vilket alltså då blir hans 3:e operation.

Sen så var det Stephanies tur. Hon klagade på magont och hade i stort sett ingen aptit alls. Åt några tuggor, sen ville hon inte ha mer. Nämde att hon svalt ett halsbandssmycke tidigare. Kunde det vara den som orsakade smärtan? Vi hade tittat fram tills dess efter den, men inte sett något, men vi skulle ju kunna ha missat den. Hon blev skickad på röntgen. Och visst fan låg halsbandet kvar där inne i magen. Man såg den hur tydligt som helst. Då blev det till att kontakta kirurgerna på ks igen! Så vi fick åka hem och ringa. Det var bara att åka in. Först var jag ju tvungen att packa i ordning mat, blöjor osv till Michigan. Sen fick vi sitta på barnakuten i 5-6 timmar innan vi kom därifrån. (Och då hade vi även varit på vårdcentralen ett par timmar tidigare under dagen) Allt som allt så blev det en låååång dag. Gick hemifrån 09.30. Var hemma 23.00. Kan ju lugnt säga att jag inte hade såååå roligt när ungarna började bli trötta och gnälliga. Hursomhelst. Hon fick laxerande medicin på ks. Sen fick vi åka hem och fortsätta ge laxerande medicin (pulver som blandas med vatten). Förhoppningen var att smycket skulle komma ut av sig själv snarare än med operation. Sen så blev vi kontaktade av ks. Ena läkaren frågade vad det var hon hade svalt. Frågade om det fanns nån ögla som kunde göra att den fastnat, men det fanns det inte. Han hade aldrig varit med om något liknande under sina 28 år som läkare! Hahaha åhh *suck* Varför känns det som om den meningen hör ihop med mina barn i läkarsammanhang!? Ok om det gällde typ dans eller nåt.. Jaja, alla ska vi väl sticka ut på något sätt Näe, men så som jag uppfattat det, eftersom smycket låg i tjocktarmen så var det mer eller mindre bara för den att promenera ut, men icke. De bokades en tid för kameraundersökning under narkos (var tydligen värsta uppdraget att sammordra något sånt här. Krävdes mycket planering). De skulle då föra in en fiberoptisk kamera i ändtarmen och sen försöka föra ut smycket med en tång. (AJ!!!) hahaha låter så brutalt. En tång! Man får ju en bild i huvudet av en ‘vanlig’ tång men något sådant kan det ju inte vara, men ändå, låter ju fruktansvärt smärtsam iaf. Så inför ingreppet så fick hon en ny starkare laxerande medicin, i tablettform den här gången, som skulle verka direkt i tjocktarmen. Hon fick äta frukost på ons. Sen skulle hon fasta tom tors em/kväll. Ingreppet skulle ske på tor. Först röntgen kl 09.00 och sen narkos kl 11.00 om smycket var kvar. Vi frågade vad hon ville ha till frukost. Hon fick välja vad hon ville. Pizza blev det Sen då på ons morgon så gick hon på pottan precis innan hon skulle käka. Och What do you know! då kom smycket ut!! Äntligen. En unge mindre att oroa sig för då… :-) Hade den inte kommit ut av sig själv och ingreppet med tången misslyckats så hade de varit tvunga att sprätta upp magen på henne. Då hade hela sommaren blivit förstörd för henne ju. Men nu undgick hon allt i grevens tid. Tog ‘bara’ 6v för smycket att passera ut. Sånt som man aldrig tror ska hända ens egna barn. Men det är väl bra att läkarna får se något nytt och inte bara samma gamla vanliga.. och så har det här fungerat som varnande exempel i flera andra familjer där ungarna stoppar saker i munnen har jag hört

Stephanie fick två röntgenbilder, så det blir väl till att rama in och sätta upp på väggen då.

Visst kan man skratta lite nu åt det hela..men fatta man blev helt knäckt då när man fick beskedet att båda barnen skulle behöva operation! Och speciellt Stephanie, där det isåfall skulle bli ett stort ingrepp. Man trodde ju verkligen att sjukhusdagarna var över! Läkaren som ringde ang ingreppet från ks, skulle förklara vart vi skulle gå…hahhaha det e lugnt. Vi hittar! kan ju det där stället in och ut nu ju! 

Men nu är det Michigans tumme kvar. Förhoppningsvis får vi en tid så fort som möjligt. Evt kanske i ett annat län om det skulle gå fortare?! Ska ringa och kolla idag så får vi se. Vill ju inte att han ska behöva vänta mer än nödvändigt. Se helkonstigt ut när han ska försöka krypa med en böjd tumme. Kan inte vara särskilt skönt. Snart fyller han 1 år också (egentligen 9mån) och då kommer det bli en massa 1 års kontroller.

Stephanie älskar att klä ut sig till Prinsessa

Prinsessan busar med pappa kungen

Stephanie som arabisk prinsessa. (Vagnens myggnät blev till en fin slöja )

Stephanie blåser såpbubblor

En stilig Michigan i skjorts och fluga

Syrran Yasmin

Jag och Stephanie

Syrran kompis gifte sig precis. Eftersom hon inte kände några förrutom brudparet & brudens föräldrar så följde vi med som sällskap i kyrkan. Var en väldigt fin vigselcermoni, även om Michigan var lite trött & gnällig. Fick gå och ställa mig ute vid entrén med honom.

Lite roligt att Stephanie är med på en massa bröllops bilder nu. Yasmin sa att hon inte ville sitta still för hon såg ju inget. Hon skulle stå i gången så hon kunde se bättre. Då rusar fotografen fram och drar av en massa kort. Hon som inte ens känner brudparet jaja, så kan det gå.

Lite roligt när bröllopet var slut. Stephanie ville absolut gå på nästa bröllop också.. “-snälla!Det är ju så kul!”

Fast det hände en skitläskig grej innan, på McDonalds. Vi passade på att äta lite innan. Precis innan vi skulle ta bussen, så gick jag in för att hämta vatten till Michigan. Stod en kille bakom mig i kön. Helt plötsligt hörde jag världens jävla smäll!! Vänder mig om och då ligger killen på golvet och stirrar tomt upp i luften. Fast han kvicknade till ganska direkt. Fattade ingenting, såg ju inte vad som hände. Sen ser jag hur det börjar rinna blod från under hakan på honom. Han hade fått ett anfall och slagit i kassadisken. Slog upp världens jack. Såg riktigt otäckt ut. Krävdes nog stygn för att sluta det. Hämtade papper som han kunde hålla mot såret så längde. Sen fick jag tvinga ner honom på en stol eftersom han inte ville ligga ner och typ stod och svajade. En kvinna tog med honom till närakuten som låg precis utanför. Hade följt med om det inte var för att bussen precis skulle gå. Vi hade missat bröllopet då. Hoppas det gick bra för honom..